Veckans vrak v.28

Förlisningen av passagerarfartyget Bulgaria

Den 10 juli 2011 inträffade en av de dödligaste fartygskatastroferna i modern rysk historia. Flodkryssningsfartyget Bulgaria sjönk i Kujbysjevreservoaren på floden Volga i den ryska delrepubliken Tatarstan. Ombord fanns omkring 201 passagerare och besättningsmedlemmar. Totalt överlevde 79 personer, medan 122 människor omkom.

Katastrofen blev Rysslands värsta sjöolycka sedan 1986, då passagerarfartyget Admiral Nakhimov kolliderade med ett lastfartyg och 423 människor miste livet.

Fartygets historia

Bulgaria byggdes år 1955 vid ett varv i Komárno i dåvarande Tjeckoslovakien. Fartyget hette ursprungligen Ukraina, men döptes om till Bulgaria i februari 2010. Namnet syftade på det historiska riket Volgabulgarien.

Fartyget var ett flodkryssningsfartyg av typen 785/OL800 och användes i Volga-Don-området. Det hade under sin livstid varit registrerat i Gorkij och senare i Perm.

Tekniska uppgifter

Fartyget var 80,2 meter långt, 12,5 meter brett och hade ett djupgående på 1,9 meter. Det hade två däck och drevs av två diesel-elektriska motorer.

Den installerade effekten var omkring 546 kilowatt och fartygets högsta hastighet var cirka 20,5 kilometer i timmen. Den ursprungliga passagerarkapaciteten var 233 personer, men kapaciteten hade senare minskats efter ombyggnationer.

Ägare och operatör

Vid tiden för olyckan ägdes Bulgaria av Kamskoje Retjnoje Parochodstvo. Fartyget hyrdes ut till företaget OOO Briz, som i sin tur hyrde ut det till OOO Argorechtur.

Argorechtur ansvarade enligt avtalet för fartygets tekniska underhåll och bemanning. Efter olyckan hävdade utredare att företaget hade genomfört kryssningar utan korrekt licens. Företagets direktör greps den 12 juli 2011.

Resan den 10 juli 2011

På morgonen den 10 juli 2011 lämnade Bulgaria staden Bolgar med destination Kazan, huvudstad i Tatarstan.

Under resan drabbades området av kraftigt oväder. Fartyget befann sig på Volga i närheten av byn Sjukeyevo när det började få allt större problem.

Omkring klockan 13.58 lokal tid sjönk fartyget.

Olycksförloppet

Enligt överlevande hade fartyget redan före olyckan en tydlig slagsida åt styrbord, alltså åt höger. Under stormen ska kaptenen ha försökt vända fartyget, vilket gjorde att slagsidan ökade.

Eftersom Bulgaria saknade luftkonditionering hade flera hyttfönster och ventiler öppnats för att ge passagerarna frisk luft. När fartyget lutade kraftigt började vatten strömma in genom de öppna fönstren.

En överlevande beskrev hur fartyget snabbt lade sig på sidan, kantrade och sjönk utan någon tydlig förvarning. Hela förloppet tog bara några minuter.

Vraket hamnade på nästan 20 meters djup, omkring tre kilometer från land.

Personer ombord

Det exakta antalet personer ombord var först osäkert. Senare beräkningar visade att omkring 201 passagerare och besättningsmedlemmar befann sig på fartyget.

Fartyget uppgavs vid denna tid vara godkänt för omkring 120 personer. Det innebar att betydligt fler människor än tillåtet kan ha varit ombord.

Omkomna och överlevande

Totalt omkom 122 människor i katastrofen. Minst 50 av dödsoffren tros ha varit barn.

Bland de omkomna fanns fartygets kapten Aleksandr Ostrovskij och hans hustru.

Av de 79 överlevande var 56 passagerare och 23 besättningsmedlemmar. De flesta räddades ur vattnet av kryssningsfartyget Arabella. Några räddades av andra båtar och en person lyckades simma till land.

Av de omkomna var 120 ryska medborgare och två medborgare i Belarus.

Räddningsinsatsen

Kryssningsfartyget Arabella spelade en central roll i räddningsinsatsen och plockade upp 76 personer ur vattnet.

Besättningen ombord på Arabella var bland de första som förstod olyckans omfattning. Eftersom Bulgaria inte hade kunnat skicka ett tydligt nödanrop visste myndigheterna till en början inte vilket fartyg som hade sjunkit eller hur många människor som befann sig ombord.

Räddningsarbetet fortsatte under flera dagar, men myndigheterna bedömde tidigt att chanserna att hitta fler överlevande var små.

Fartyg i närheten

Efter olyckan uppgav flera överlevande att minst två andra fartyg hade passerat olycksplatsen utan att stanna.

Bland de fartyg som nämndes fanns lastfartyget Arbat och en oljetanker. Uppgifterna om exakt vilken oljetanker som befann sig i området varierade.

Enligt rysk lag kan en fartygskapten straffas om denne vägrar hjälpa människor i sjönöd, så länge en räddningsinsats inte innebär fara för det egna fartyget, besättningen eller passagerarna.

Företrädare för vissa av fartygen hävdade att deras tungt lastade pråmar gjorde det svårt att snabbt stanna eller vända.

Rättsliga följder för passerande fartyg

Bogserbåten Dunaisky 66 befann sig också i området och drog två pråmar. Kaptenen på Arabella avböjde dock dess hjälp eftersom han ansåg att bogserbåten kunde ha försvårat räddningsarbetet.

Kaptenen på Dunaisky 66, Aleksandr Jegorov, dömdes senare för att inte ha hjälpt de nödställda. Han fick böter på 190 000 rubel.

Jegorov nekade till brott och menade att hans fartyg inte hade kunnat hjälpa utan att skapa ytterligare problem.

Tekniska fel

Utredningen visade att flera tekniska problem kan ha bidragit till olyckan.

Fartyget uppges ha lämnat hamnen med slagsida åt höger. En av motorerna fungerade inte korrekt, vilket innebar att fartygets manöverförmåga var försämrad.

När vatten började strömma in förlorade fartyget elektrisk ström. Det gjorde att styrsystem och radioutrustning slutade fungera.

Reservkraften aktiverades av okänd anledning inte. Besättningen kunde därför inte skicka ett fullständigt nödanrop.

Säkerhetsbrister

Utredare och överlevande beskrev flera möjliga säkerhetsbrister ombord.

Vissa överlevande uppgav att nödutgångar hade varit låsta eller blockerade. Andra berättade att de hade bett kaptenen att vända tillbaka på grund av slagsidan men att deras varningar ignorerades.

De öppna hyttfönstren gjorde att stora mängder vatten snabbt kunde komma in när fartyget började luta.

Det fanns också motstridiga uppgifter om huruvida fartyget och operatören hade rätt tillstånd för att transportera passagerare.

Möjliga orsaker

Det finns inte en enda enkel förklaring till varför Bulgaria sjönk. Olyckan verkar i stället ha orsakats av flera faktorer som tillsammans gjorde situationen farlig.

Bland de viktigaste faktorerna fanns:

• kraftigt oväder
• slagsida redan före olyckan
• en motor som inte fungerade korrekt
• öppna hyttfönster
• vatteninträngning
• förlorad elkraft
• utebliven reservkraft
• brister i säkerhet och underhåll
• ett möjligt för stort antal passagerare

Vissa experter menade att fartyget inte nödvändigtvis var överlastat i teknisk mening, trots att fler människor än tillåtet befann sig ombord. Fartyget hade tidigare genomgått belastningstester med betydligt fler personer.

Bärgningen

Den 22 juli 2011 började vraket lyftas med hjälp av två stora flytkranar.

Den 23 juli flyttades det delvis upplyfta fartyget till Kirelskijbukten. Där tätades skrovet för att göra fortsatt transport möjlig.

Den 25 juli hittades de två sista saknade passagerarna i sina hytter. Alla 122 dödsoffer hade då återfunnits och identifierats.

Den 26 juli flyttades fartyget till en flytdocka för fortsatt teknisk undersökning.

Myndigheternas reaktion

Dagen efter olyckan beordrade Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev en fullständig kontroll av landets passagerartransporter.

Den 12 juli 2011 utlystes som nationell sorgedag för att hedra offren.

Myndigheterna inledde också utredningar av fartygets ägare, operatör, tekniska skick och bemanning.

Konsekvenser för passagerarsjöfarten

Katastrofen väckte stor uppmärksamhet kring säkerheten inom den ryska flodtrafiken.

Många flodkryssningsfartyg var gamla och hade byggts under Sovjettiden. Olyckan visade vilka risker som kunde uppstå när äldre fartyg fortsatte att användas trots tekniska fel och bristande underhåll.

Den visade också problemen med komplicerade ägarförhållanden, otydligt ansvar och otillräcklig tillsyn.

Olyckans betydelse

Förlisningen av Bulgaria blev en av de allvarligaste fartygskatastroferna i Ryssland efter Sovjetunionens upplösning.

De 122 dödsfallen gjorde olyckan till en nationell tragedi. Katastrofen blev samtidigt ett tydligt exempel på hur flera mindre säkerhetsbrister tillsammans kan leda till mycket stora konsekvenser.

Förlisningen används fortfarande som ett exempel på vikten av fungerande underhåll, tydligt ansvar, korrekta passagerarlistor, fungerande nödutrustning och snabba räddningsinsatser.